2008-09-01 22:56:51
Jag har tyvärr inte haft någon möjlighet att följa US Open i den utsträckning som jag velat så här långt. Jag noterar ändå att tre öststatsspelare på herrsidan och fem öststatsspelare på damsidan nått åttondelsfinal i årets sista Grand Slam-turnering.
Det är ett ganska normalt facit om man ser till de senaste tio åren. Många hävdar att det är den tuffa mentaliteten som ligger bakom framgångarna. Efter att på nära håll fått uppleva denna järndisciplin är jag benägen att instämma i analysen.
I helgen var jag i Wien, där en av årets allra största racketlontävlingar gick av stapeln. I herrdubbel kamperade jag ihop med 15-årige Ken-Kristian Toomjoe från Estland. Min dubbelpartner har spelat tennis i mindre än tre år, men hans utveckling är sensationell. Redan nu håller han rent spelmässigt jämna steg med många i Sverigeeliten och hans utvecklingskurva pekar spikrakt uppåt.
Mellan våra matcher bjöds jag på mat i familjens Toomjoes husbil. Jag frågade hur länge de varit på resande fot och svaret blev tre månader! I tre månader i sträck hade de kuskat runt mellan olika tennis- och racketlontävlingar. Pappa Breet berättade att skola minsann inte var någonting för hans båda söner och att han var glad över att ha lyckats försena deras skolstart med två veckor så att de kunde fortsätta turnerandet lite längre. Han berättade det som om det vore en självklarhet och blev förvånad när jag tyckte att det verkade obekvämt för tre personer att sova i en så liten husbil.
Det var inte heller tu tal om att som på svenskt manér fira en seger med saft och bulle eller liknande. Maten som Ken-Kristian tillagade var visserligen spartansk men samtidigt närande. Potatis, sallad och rått kött var kort och gott det som gällde. När min dubbelpartner inte åt, sov eller tränade så tävlade han. Precis som Björn Borg brukade göra som junior tog Ken-Kristian nämligen chansen att ställa upp i många olika klasser.
Även husbilen förenar Toomjoe med Borg. Under det tidiga 70-talet reste den blivande världsstjärnan och flera andra lovande svenska spelare runt Europa i en folkvagn under Lennart Bergelins ledning. Precis som för min unge estländske vän var det långt ifrån en lyxresa. Men det tycks bara ha stärkt Borg och detsamma gäller nog även för Ken-Kristian Toomjoe.
Tipsa en vän »
Håller med till stora delar. Sverige kommer att få det tufft att få fram nya förmågor om vi inte skitar ned oss en del. När vi var små var vi ju ute 8 timmar om dagen och spelade fotboll, tennis, sprang, hoppade och gjorde allt möjligt för att idrotta på olika sätt. Men det var utan överinseende av tränare och av fri vilja.
Nu är det farligt om du tränar mer än 2 timmar om dagen men om jag bara "tränade" 2 timmar per dag på sommaren och helgerna när jag var liten så hade jag abstinens.
Barn säger till när de är trötta och det märks när de inte orkar mer. Låt barnen tänka själva och styra så utvecklas de mer än om än tränare står bredvid och påpekar allt som är fel. Det finns ingen coach på banan som berättar hur de ska spela när de har match utan då får de lösa alla problem själva.
Mer eget ansvar för barnen!!!
Forehand , 2008-09-09 15.03
Thu 16/10 18:41
Så var det slutbloggat
Thu 02/10 16:58
Sena avhopp inget unikt för Stockholm
Sun 28/09 22:27
Roddick fortsätter att samla titlar
Thu 25/09 21:13
Ännu en walkover oroar
Tue 23/09 17:05
Drömlottning i Davis Cup
Mon 22/09 14:51
Futuretävlingarna behövs mer än någonsin
Fri 12/09 14:55
Nadal kan bli tidernas störste
Tue 09/09 16:02
Federers säsong räddad
Fri 05/09 20:41
Orättvisa förhållanden i US Open
Mon 01/09 22:56
Öststatsmentalitet på nära håll
Thu 28/08 13:55
Borg mot Emerson en bortglömd klassiker
Mon 25/08 17:09
Tankar kring svenska återväxten
Fri 22/08 11:51
Slagläge för Söderling
Wed 20/08 08:19
Svensk bragd gav medalj
Tue 12/08 19:53
Bragd krävs för svensk tennismedalj i OS
Visa alla inlägg
Skanna QR-koden till Unibets mobilsite.
Spela p� sport och livebetting vart du �n befinner dig genom att spela hos Unibet direkt i din mobil
F�r mer info om QR koder och skanner klicka h�r.
Placera ditt riskfria spel här
Tennis är en sport som kräver otroligt mycket disciplin från utövaren. Talang är en ingrediens som kan vara viktigt att ha men absolut inte den enda för att kunna nå långt. I alla år har vi som samhälle eller som enstaka tränare försökt att förena dessa två egenskaper. Vi har dock stött på problem av olika slag.
I ett välfärdssamhälle som Sverige är, finns det väldigt många valmöjligheter för barn vilket innebär att misslyckanden är ok, det finns alltid ett annat alternativ att välja.
Pedagogiken skiljer sig påtagligt från länder som Ryssland eller andra Balkanländer.
Välfärdssamhället har blivit rädd!! Vad menar jag med det? Ett exempel är att föräldrar tycker att det blir för mycket om barnen både spelar fotboll och tennis samma dag. Stackars barnen orkar inte så mycket.
Det är ändå barnen som säga till när de inte orkar längre, men i dagsläget har föräldrar tagit över den rollen (curlingföräldrar). Jag undrar när föräldrar har fått en så otrolig bra inblick i barnens fysiska förmåga. Medierna bär en stor del i denna situation.
Sedan har vi ju talangerna men det är ännu värre med de eftersom bara ett fåtal talanger är beredda att satsa den energin som krävs för att bli bra. Allting gå för enkelt. Jag är en sån produkt själv. Jag behövde aldrig kämpa för framgångar men det behövdes betydligt mer energi för att utvecklas till något mycket bättre.
Vi undrar varför vi inte får fram några framtida spelare. Framtida spelare finns men det är systemet som bromsar upp. Vi är för bortskämda och bortskrämda.
Det känns nästan som att det är farligt att röra på sig nuförtiden.
tino , 2008-09-08 22.46